ANNONS

Våga fråga – Spelberoende

Fråga:
Hej! Vår son är 14 år och går i åttan. Som många killar i hans ålder spelar han mycket på datorn, ofta blir det väldigt mycket. På vardagarna spelar han ofta från det han kommer hem på eftermiddagen till elva på kvällen, på helgerna blir det ännu mycket senare. Han träffar sällan vänner i verkligheten, inte ens någon gång varannan vecka. Han säger själv att han träffar sina vänner i spelet, då de också pratar med varandra online. Han gör sällan läxorna eftersom han tycker det tar för mycket speltid,
men klarar ändå skolan med bra eller mycket bra betyg i de flesta ämnena. Engelska pratar han nästan flytande. I övrigt funkar han bra i familjen, är social och trevlig hemma, även om vi sällan numera får med honom på gemensamma aktiviteter utan för hemmet. Med yngre barn är det lättare att sätta upp regler för speltid, men vi tycker att vår son är för stor för sådant. Han måste kunna hantera sitt spelande utan att vi står med klockan, och vi är ju inte alltid hemma och vill inte heller ha den kontrollerande rollen. Problemet är att han inte tycker att han spelar överdrivet mycket. Vår fråga är om ni tycker att vi har anledning attvara oroliga över hans spelande, även om vi tycker att han mår bra för övrigt? Han ägnar sig ju faktiskt kanske i genomsnitt runt 6–7 timmar per dag åt sitt spelande.
Svar:
Hej och tack för brev och funderingar Det du beskriver möter jag väldigt ofta det vill säga att killar i tonåren får spel som sin primära fritidssyssla. Som du själv skriver är ett spelande ofta en mycket social aktivitet. I så kallade multiplayerspel har man kontakt med både med- och motspelare, både kring själva spelet och oftast ”utanför” spelet. Och idag bedöms så kalladevirtuella kontakter som minst lika viktiga och bra som kontakter utanför datorn. Din son verkar vara begåvad och ha lätt för att lära sig saker. Det är vanligt bland de gamers jag möter. Det gör att under en fas i skolan ”glider man ” fram på sin begåvning utan större insatser men självklart kommer ett läge, oftast på gymnasiet, då detta inte räcker. Att han tränar upp sin engelska är säkert ett resultat av spelande då kommunikation i spel oftast sker via engelska språket. Det du beskriver är det jag brukar benämna som en ”gul zon” eller riskzonsläge för ett beroende. Fokus verkar vara kring spel och inget annat lockar. Du har helt rätt i att din son behöver skaffa sig en personlig kontroll över sitt spelande. Nu är det spelet som styr honom. Där bör du som förälder självklart finnas med som ett stöd men utan att ta över hans eget ansvar. Att han själv tycker att allt är ok beror säkert på att han själv ännu inte uppfattat några direkt negativa konsekvenser. Det brukar komma lite senare med sämre betyg, försämrad fysik m m. Rent tidsmässigt så är givetvis ett långvarigt stillasittande, på sikt, negativt för hans fysiska och psykiska hälsa. Jag tycker absolut att ni ska försöka att själva eller med hjälp utifrån försöka förändra sonensspelande. För det är alltid lättare att genomföra en förändring innan ett beroende blivit starkt. Något som kanske skulle vara intressant för er vore om erson ville svara på ett bedömningstest kring datorspelsberoende som jag utformat. Och för en pojke i din sons ålder finns alltid möjlighet till större gränssättningar jämfört med en 17–18 årig kille. Lycka till och hör gärna av dig om du vill bolla fler frågor eller ha direkt hjälp!
/Sven Rollenhagen
 

FRÅGOR & SVAR

Till forum

Sven Rollenhagen, Socionom och författare

Foto: Hannah Haapanen Rollenhagen

Sven Rollenhagen är socionom med lång erfarenhet av beroendefrågor. De senaste åren har han specialiserat sig på att hjälpa personer med datorspelsberoende. Han är främst verksam i Sverige, som rådgivare och föreläsare, men arbetar också internationellt. Sven är även författare till den nyutgivna boken Datorspelsberoende. För att förstå den komplexa spelvärlden har han själv börjat spela.