• Start 
• Nyheter om skolan
• Forumet
• Artiklar
• Fråga våra experter
• Länkar
• Bli medlem
• Bloggarna
• Alltomskolans fond
• Kontakta oss 

Det är inte någon som lyssnar i min sons skola.

Fråga:

Hejsan Lena.

Jag skriver till dig här idag för jag känner att det inte är någon som lyssnar i min sons skola.Vi kan ta det från början:

Min son Max har alltid varit en känslig och lite räddhågsen kille,redan från tiden på dagis som 3-åring. Om fröknarna på dagis anordnade lekar för alla barn kunde min son sätta sig utanför om leken inte passade honom.Om leken däremot var en lek där han var med och fick bestämma regler och typ av lek,då var han först in i ringen & beredd att leka. Detta tillsammans med det faktum att han var lite rädd av sig för höga höjder eller tuffare lekar,ledde till att ett utanförskap formades.

Han hade redan här svårt att få vänner,trots mig och min mans försök till att bjuda hem pojkar i samma ålder,försöka locka med att börja spela fotboll osv...men nej..inget hjälpte...

Skolan började och Max sattes i en 1-3 klass,med mindre barngrupp och på en liten skola. Utanförskapet och bilden från andra barn att Max var lite konstig följde med från tiden på dagis. Max visade en okoncentration i klassrummet och blev lätt störd när uppgifter skulle göras och redan här märkte jag & min man att undervisning där man satt bredvid honom hela tiden fungerade jättebra,för Max har hela tiden under alla år varit ett smart barn och kan mycket.(lärde sig läsa tidigt,pratade engelska tidigt),men man sade att resurser saknades för att sätta in assistent och fröknarna uttryckte att de såg vår son som lat och bara ovillig att lära sig. I andra klass kom det fram att mobbning även förekom mot Max. Det var gliringar, knuffar framförallt på skolbussen men ibland även på skolan. Vi sade till på skolan om detta och lärarna slöt upp och hade en mycket bättre koll på Max under raster. Men på lektionerna var det samma sak fortfarande..okoncentration och Max halkade smått efter. Han försökte gömma läxböcker från oss föräldrar, eller glömde ta med böcker hem.

Vi upptäckte under denna tid att han också hade väldigt kort minne,som om han vore disträ och i andra tankar jämt.Tex: Vi står på övervåningen hemma,Max är på väg ner...jag säger åt Max:-"kan du plocka ur gympakläderna ur väskan som ligger nedanför trapen?" Max svarade:-"javisst!",gick ner och hade glömt detta redan här. Det finns ett otal fler exempel på saker där påminna,påminna och finnas bredvid har varit det som funkat bäst.

Nu hoppar vi till fjärde klass,där Max började en stor skola(vi bor i ett litet samhälle med endast klass 1-3 finns,sen får man åka 2 mil till skola med klass 4-9)Detta innebar stökigare och större skolbussar med barn från klass 4-9,större risk att "försvinna" då skolan är stor,ingen ringklocka vid raster och större chans för de som mobbar att inte åka fast. Redan här var Max skoltrött,lärare klagade om att Max inget gör på lektionerna utan bara leker pajas...Max kom hem och grät över killar som mobbades på buss,skolgård och matsal...möte på skolan med lärare,vi förklarade att Max skulle behöva en resursperson som sitter bredvid på lektionerna,att skolan behöver ta tag i frågan om mobbing....vi fick höra att resurser saknas för resursperson..att Max "nog är lite lat",men att de skulle ta tag i mobbningsbiten på en gång.

Max går nu i sjätte klass och vi har haft väldigt många möten under dessa år om Max och med Max och även större möten med skolpsykolog,fröknar,rektor...där det mest har varit mycket snack,men liten verkstad...inte en skymt av att lyssna på vad vi anser att Max faktiskt behöver. Mobbingen på skolan har förbytts till som Max själv beskriver det "utfrysning"...eftersom han aldrig haft intressen för sport utan mer gillat teater,musik,att teckna och spela spel och dessutom är av känslig karaktär har detta lett till att han ibland får vara med tjejerna och hoppa hopprep.Han grät senast igår i min famn där han uttryckte hur jobbigt han känner att det är att vara enligt honom "töntig" och en "svagis".
Fröknarna uttryckte på senaste mötet i förrgår att Max numer verkar apatisk och deprimerad under skoltid..han äter dåligt och har helt slutat lyssna på lektionerna och ville att vi skulle skriva på nya papper.Jag förklarade hur jag som mamma känner att under så många år ha försökt få min röst hörd angående vad Max behöver.

Hemsituationen då?
Ja,skulle man jämföra de två så skulle man tro att det vore två helt skilda personer.Största anledningen tror jag är att vi har hittat det sätt som funkar vid läxläsning,nämligen att sitta bredvid och stötta.Detta funkar jättebra och han blir så stolt när han har gjort läxan.Här hemma är han en glad kille som spelar mycket dator,är med och bakar,spexar och berättar roliga historier m.m
Han är duktig på att vända sig till oss när han mår dåligt,vill fråga saker och berätta om skolan.
Visst,vi får fortfarande påminna om saker han glömt en minut efter att han fått en uppgift,men eftersom det är enda sättet så gör vi självklart det.

Oj,det blev långt detta..vad vill jag säga med detta då?
Jo..vad gör man som förälder när man ser ens barn totalt lessnat på skolan,känner sig som en tönt..att skolan inte lyssnar utan ser Max som smått lat eftersom han inte passar in i "ramen".Jag vill inte sitta en dag när Max är 17 och se att det fanns andra vägar att gå än de jag försöker med nu och att han hade kunnat bli hjälpt. Kan han ha något symptom? bör det göras en utredning? ska man behöve förflytta Max till en annan skola med bättre resurser...själv känner jag det som om man stångar sig blodig utan resultat annat än en son som är nästintill deprimerad på skolan...har du något tips på vad jag ska göra?
Tacksam för svar så fort som möjligt..

Svar:

Hej!

Jag blev ledsen när jag läste ditt mail för så här får det inte gå till.

Jag ser två problem;

att Max blir mobbad
att Max inte får någonting gjort på lektionerna.

Skolan ska ha en handlingsplan mot mobbning. Hur ser den ut? Hur agerar
skolan när ett sådant här utanförskap uppstår.
Du ska begära en elevvårdskonferens, där är rektor ALLTID närvarande,
ingen kan neka dig ett sådant möte, Grf 3 kap. § 3-5.
 Du önskar också vilka personer som skall deltaga. Under mötet förs
anteckningar som utmynnar i en handlingsplan-åtgärdsprogram som ska
följas upp var 6:e vecka och då skriver man en ny. Åtgärdsprogram Grf 5
kap. 1§.

Finns specialpedagog på skolan? Även här behövs ett åtgärdsprogram där
specped ser vilka behov Max har för en optimal inlärningssituation. Även
här ska åtgärdsprogrammet följas upp var 6:e vecka, vad har gått bra, hur
går vi vidare.
I skollagen 4 kap 1§ föreskrivs att särskilt stöd skall ges till elever
som har svårigheter i skolarbetet. Beslut om särskilt stöd fattas av
rektor.
Rektor är ytterst ansvarig för att Max får en bra skolgång utifrån sina
förutsättningar.

Om inga, inadekvata eller otillräckliga åtgärder vidtas är det motiverat
att tillskriva Skolverkets avdelning för kvalitetsgranskning och tillsyn.

Hör gärna av dig igen,
vänliga hälsningar Lena Nivelius